Och klockan är ett och det är onsdag, och jag gör ungefär ingenting för ikväll ska vi titta på vad som verkar vara början på en dröm och ingenting får förstöra den här dagen.

 

Och så förbarmar jag mig för att jag börjar ett inlägg såhär, bara appropå mitt från ingenstans när det finns så otorligt mycket jag behöver få nedskrivet, men som bara inte kommit ut. Något som legat och kokat mellan motorcykeltapeter.

 

Det finns en sådandär känsla, som gör att man ignorerar alla planer, den där klänningen värd många herrans tusen och all moral och etik i världen. Den där känslan som ser till att man skiter i hur allt borde vara och bara gör det. Förväntas säga 'Ja' men är så nervös att man klämmer ur sig ett 'Japp' i sann westernanda och känner att det borde följts av ett howdy eller liknande. Och så efterchocken, när man blir påminnd om att man kapat sig själv vid knäskålarna men ingenting ändrar den där känslan. Nej, jag måste nog skriva ett helt inlägg sedan om hur allt känns, bara för att få de vilsna som inte förstått än, att komma in i ljuset och slippa undra så mycket.

 

Kanske kopierar jag ett mail jag skrev häromdagen. En dag då jag var strängt upptagen men så uppsnärjd i allt rosenskimmer att jag var tvungen att skriva ner exakt hur det kändes och varför. Det hade nog folk behövt läsa, för att sudda ut alla frågetecken och kanske sätta punkt. Förmodligen hade de ändå inte förstått, men det gör ingenting.

 

Nu lever jag med den enda som kan förstå. I åratal har jag lutat mig över balkongräcken, skrattat åt migsjälv för att jag bara befunnit mig några ynka meter över jord, men låtit inre röster tala sött till mig om att ett brutet ben syns utanpå, så slipper man förklara att det gör himelskt, oföränderligt ont. Inte nu. Nu kan jag bara överföra allt det tunga och allt det onda på min externa hårddisk, som även han sade ja, som processerar allting och kommer med ett självklart och enkelt svar. Som en kram tillexempel. En sådan tur har jag, och det kan inga frågetecken i världen ta ifrån mig.

 

Så, gott folk, det kommer ett bröllopsinlägg, det gör det, jag lovar. Just nu måste jag bara få le lite. Den här morgonen är början på allt :)