Städning ska vi tala om nu. Eller snarare ett udda fenomen som jag kallar stresstäd. Det är sällan så städat hemma som när jag har något annat, väldigt viktigt att göra. Det har inte hunnit slå in denna gång ännu, men jag bara väntar. Jag gör helt enkelt allt annat än vad jag borde, även om det innebär något så fruktansväärt tråkigt som att städa.

Kom förresten till en insikt idag. Varför dömmer folk, däribland jag, människor efter hur städade deras hem är? Ni vet det där smygande, väldigt hemliga fnisset inombords? Kom nu inte och säg att det aldrig hänt er, we are all sinners. Men, vad dömmer man egentligen?

-Haha, du har bättre saker för dig än att skrubba på knä?
´-Haha, du har andra värderingar än normen?

(Jag förbehåller mig rätten att jag eventuellt använder detta som en ursäkt, då jag själv verkligen avskyr att städa, besök eller ej!)