Allt började med ett AVI. Naiva och blåögda skuttade vi glatt ned och hämtade ut vår alldra första gräsklippare. Här ska vår 'härliga och stora hörntomt' klippas. Allt var frid och fröjd tills vi mötte gräsmattan Gud glömde!

Naiva var ordet. En tjusig handgräsklippare kommer man inte långt med när gräset stått sedan när föregående ägare senast känt för att frissera den. Vi talar om månader gott folk. Det är inte bara tungt och svettigt, utan ser förmodligen hysteriskt roligt ut för förbipasserande, som grädde på moset sådär.

Grannarna hånar mig med sina delux-varianter, och jag överväger snabbt att sälja min njure för en flådigare modell. Inser snabbt att en partyprinsessa inte enbart förlorar sin forna glas med åren, utan även marknadsvärdet på diverse reningsorgan.

Död åt mossa, maskrosor och mördarsniglar.

Jag läste någonstans att välja gräsklippare är ungefär som att välja barnvagn. Det borde betyda att min gräsmatta är min bäbis. Tvåårstrots och kolik fick man visst på köpet.

/Emma, vars hysteriska förkärlek för spädbarn fått sig en törn.